Kabah – Den stora idolen i Islam del 2

”Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus där han i sin övre sal hade fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, så som han tidigare hade brukat göra.” Daniel 6:10

”Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen.” Apostlagärningarna 3:1

”Detta är de stadgar och föreskrifter som ni skall vara noga med att följa i det land, som HERREN, dina fäders Gud, har gett dig till besittning, så länge ni lever på jorden. Ni skall i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd. Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras aseror i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser. Ni skall inte tjäna HERREN, er Gud, på deras sätt, utan den plats som HERREN, er Gud, utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning skall ni söka och dit skall du gå. Dit skall ni föra era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, och era händers bidrag, era löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av er nötboskap och småboskap. Och där skall ni äta inför HERRENS, er Guds, ansikte och glädja er med ert husfolk över allt vad ni har förvärvat, det som HERREN, din Gud, har välsignat dig med. Ni skall då inte göra allt som vi i dag gör här, där var och en gör vad han själv anser vara rätt. Ni har ju ännu inte kommit in i den vila och den arvedel som HERREN, din Gud, vill ge dig. Men när ni har gått över Jordan och bor i det land som HERREN, er Gud, vill ge er till arvedel och när han har låtit er få ro för alla era fiender runt omkring och ni bor i trygghet, då skall ni föra allt som jag befaller er till den plats som HERREN, er Gud, utväljer till boning åt sitt namn: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, era händers bidrag och alla de utvalda löftesoffer som ni ger HERREN löfte om.” Femte Moseboken 12:1-11

”HERREN sade till Mose: "På första dagen i den första månaden skall du resa uppenbarelsetältets tabernakel. Där skall du ställa vittnesbördets ark och avskärma den med förlåten. Du skall bära in bordet och lägga upp det som skall vara på det. Och du skall bära in ljusstaken och sätta upp lamporna på den. Du skall ställa det gyllene rökelsealtaret framför vittnesbördets ark och sätta upp förhänget för ingången till tabernaklet. Brännoffersaltaret skall du ställa framför ingången till uppenbarelsetältets tabernakel. Du skall ställa karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. Du skall sätta upp förgårdens omhängen runt omkring och hänga upp förhänget för porten till förgården. Och du skall ta smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt som finns i det och helga det tillsammans med alla dess tillbehör, så att det blir heligt. Du skall smörja brännoffersaltaret och alla dess tillbehör och helga altaret. Det blir då högheligt. Du skall också smörja karet och dess fotställning och helga det.’ ... Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet. Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet. Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp. Så gjorde de under hela sin vandring. Men så länge molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp, förrän den dag då den höjde sig igen. Ty HERRENS molnsky vilade över tabernaklet om dagen, och eld var i den om natten. Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.” Andra Moseboken 40:1-11, 34-38

”Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till sig i Jerusalem för att hämta upp HERRENS förbundsark från Davids stad, det är Sion. Så samlades alla Israels män hos kung Salomo under högtiden i månaden Etanim, som är den sjunde månaden. När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte prästerna upp arken. De hämtade HERRENS ark och uppenbarelsetältet dit upp tillsammans med alla heliga föremål som fanns i tältet. Prästerna och leviterna hämtade dem dit upp. Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela menighet som hade samlats hos honom. Man offrade småboskap och nötboskap i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas. Prästerna bar in HERRENS förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar. Ty keruberna bredde ut sina vingar över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna. Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från helgedomen framför koret, men de var inte synliga längre ut. De har blivit kvar där ända till denna dag. I arken fanns ingenting annat än de två stentavlor som Mose hade lagt ner i den vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israels barn, sedan de dragit ut ur Egyptens land. Och det hände att när prästerna gick ut ur helgedomen, uppfylldes HERRENS hus av molnet, så att prästerna inte kunde stå och göra tjänst på grund av molnet. Ty HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus. Då sade Salomo: "HERREN har sagt att han vill bo i dunklet. Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, en plats där du kan bo till evig tid."... Min fader David hade i sinnet att bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds, namn. Men HERREN sade till min fader David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet. Men det är inte du som skall bygga huset, utan din son, han som skall utgå från dig, han skall bygga huset åt mitt namn. Och HERREN har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds, namn. Där har jag inrett ett rum för arken, och i den förvaras det förbund som HERREN slöt med våra fäder, när han förde dem ut ur Egyptens land." Första Kungaboken 8:1-13, 17-21 

”Då sade Salomo: "HERREN har sagt att han vill bo i dunklet. Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, en plats där du kan bo till evig tid." Andra Krönikeboken 6:1-2

”Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta, för ditt namns skull- ty man skall också där höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm - ja, om han kommer och ber, vänd mot detta hus, må du då höra det i himlen där du bor och göra allt vad främlingen ropar till dig om. Så skall alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, såsom ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus, som jag har byggt, är uppkallat efter ditt namn.” Första Kungaboken 8:41–43

”Sedan Salomo hade byggt färdigt HERRENS hus och även kungshuset och allt annat han hade känt längtan och lust att utföra, visade sig HERREN för Salomo en andra gång, så som han förut hade uppenbarat sig för honom i Gibeon. HERREN sade till honom: "Jag har hört den bön och begäran du har framburit till mig. Detta hus som du har byggt har jag helgat för att där fästa mitt namn för evig tid. Mina ögon och mitt hjärta skall för alltid vara där.” Första Kungaboken 9:1-3

”Så färdigställde Salomo HERRENS hus och kungshuset. Allt vad Salomo hade föresatt sig att utföra i HERRENS hus och i sitt eget hus lyckades väl. Och HERREN uppenbarade sig för Salomo om natten och sade till honom: "Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats. Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. Mina ögon skall nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som beds på denna plats. Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn skall vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara där.” Andra Krönikeboken 7:11–16

“Och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där.” Matteus 23:21

”En vallfartssång. Tänk, HERRE, på David, på allt han fick utstå, han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob: ”Jag skall inte gå in i min hydda och inte lägga mig på min bädd, jag skall inte unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer, förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.” Vi hörde det i Efrata, vi fick veta det i skogsbygden. Låt oss gå in i hans boning och tillbe vid hans fotapall. Stå upp, HERRE, och kom till din viloplats, du och din makts ark. Dina präster skall vara klädda i rättfärdighet, och dina fromma skall jubla. För din tjänare Davids skull må du inte visa bort din smorde. HERREN har svurit David en ed, en sann ed som han ej skall ta tillbaka: ”Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron. Om dina barn håller mitt förbund och mitt vittnesbörd som jag skall lära dem, då skall också deras barn få sitta på din tron till evig tid.” Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han ha sin boning. ”Detta är min viloplats till evig tid. Här skall jag bo och hit längtar jag.” Psalm 132:1-14

”Halleluja! Prisa HERRENS namn, prisa det, ni HERRENS tjänare, ni som står i HERRENS hus, i gårdarna till vår Guds hus. ... Lovad vare HERREN från Sion, han som bor i Jerusalem. Halleluja!” Psalm 135:1-2, 21

“Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose till dess han hade kommit in i tältet. Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och HERREN talade med Mose. När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält. Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.” Andra Moseboken 33:7-11 

”Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket. Eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” Tredje Moseboken 9:22-24

 ”Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig HERRENS härlighet för dem. Och HERREN talade till Mose. Han sade: "Tag staven, och kalla samman menigheten, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den skall ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess boskap att dricka." Då tog Mose staven som låg inför HERRENS ansikte, så som han hade befallt honom.” Fjärde Moseboken 20:6-9

 “När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren, och HERRENS härlighet uppfyllde huset. Prästerna kunde inte gå in i HERRENS hus, eftersom HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus. Då alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg HERRENS härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad HERREN och tackade HERREN, därför att han är god och därför att hans nåd varar i evighet. Och kungen och hela folket offrade slaktoffer inför HERRENS ansikte. Kung Salomo offrade som slaktoffer 22.000 tjurar och 120.000 av småboskapen. Så invigdes Guds hus av kungen och hela folket. Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med HERRENS musikinstrument, de som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar i evighet. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter, medan hela Israel förblev stående.” Andra Krönikeboken 7:1-6

 “Men jag får gå in i ditt hus genom din stora nåd. Jag får tillbe i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.” Psalm 5:7

 ”Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. Han sade: "Jag ropade till HERREN i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst. Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmar omslöt mig, alla dina brottsjöar och vågor svepte över mig. Jag tänkte: Jag har drivits bort från dina ögon [Närvaro]. Men jag skall åter få skåda ditt heliga tempel[m.a.o. platsen där Yahwehs Närvaro har sin boning i ett unikt sätt]. Vatten omslöt mig ända upp till halsen, djupet omgav mig, sjögräs snärjde in mitt huvud. Till bergens grund sjönk jag ner, jordens bommar slöts för evigt bakom mig. Men du förde mig levande upp ur graven, HERRE, min Gud. Medan min själ tynade bort i mig tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig i ditt heliga tempel. De som håller sig till fåfängliga avgudar överger den nåd de fått. Med tacksägelse vill jag offra åt dig, vad jag har lovat vill jag infria. Frälsningen är hos HERREN!" Och HERREN talade till fisken och den kastade upp Jona på torra land.” Jona 2:1–10

“I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. ... Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. ... Och Ordet blev kött och tabernaklade/slog upp sitt tält (eskenosen) bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” Johannesevangeliet 1:1-3, 10, 14

”Jesus svarade: "Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar." Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skall resa upp det på tre dagar!" Men det tempel han talade om var hans kropp. När han hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och ordet som Jesus hade sagt.” Johannesevangeliet 2:19-22

”Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom ” Kolosserbrevet 1:19 

“Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, ” Kolosserbrevet 2:9

“Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de. Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag(ego eimi). Var inte rädda." Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet." Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!" Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."” Matteusevangeliet 14:25-33

“Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom. ... De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” Matteusevangeliet 28:9, 16-20

“Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son." Markusevangeliet 3:11

”Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!" Markusevangeliet 5:1-7

”Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?" Han svarade: "Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom." Jesus sade: "Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det." Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom.” Johannesevangeliet 9:35-38