Koranens fredliga verser (del 2)

2:109
Många efterföljare av äldre tiders uppenbarelser önskar, [innerst drivna] av avund, att de kunde förmå er att förneka den tro som ni har antagit, och detta sedan sanningen klargjorts för dem. Men förlåt dem och ha tålamod med dem, till dess att Gud tillkännager Sin vilja! Gud har allt i Sin makt. (Mohammad Knut Bernström)

Här följer Ibn Kathir utläggning av versen:

Förbud att göra som bokens folk

Allah varnade sina troende tjänare att göra som bokens folk, som offentligt och i hemlighet hyser fiendskap och hat mot de troende, och som avundas de troende, samtidigt som de inser dygden hos de troende och deras profet. Allah befallde också sina troende tjänare att förlåta dem och att ha tålamod med dem, tills Allah ger hans stöd och seger till dem. Allah befallde de troende att utföra bön perfekt, att betala Zakah och han uppmanade dem att bevara bruket av dessa rättfärdiga gärningar...

... "Ali bin Abi Talhah sa att Ibn 'Abbas sa att Allahs uttalande

(Men förlåt och glöm, tills Allah ger ordern.) Upphävdes av vers,

(Döda då Mushrikin [avgudadyrkarna] var ni än finner dem) (9:5), och

(Kriga mot dem som inte tror på Allah, och inte heller på den sista dagen) (9:29) till,

(Och känner sig förtryckta) (9:29).

Allahs nåd för de otrogna upphävdes. Abu Al-'Aliyah, Ar-Rabi 'bin Anas, Qatadah och As-Suddi sade på liknande sätt: DETTA UPPHÄVDES AV SVÄRDETS VERSER. Denna Ayah,

(tills Allah ger sin order.) ger ytterligare stöd för denna uppfattning.

Ibn Abi Hatim nedtecknade att Usamah bin Zayd sa att Allahs budbärare och hans kompanjoner brukade förlåta de otrogna och bokens folk, precis som Allah befallde i sitt uttalande,

(Men förlåt och glöm, tills Allah ger sin order. Sannerligen, Allah kan göra allting).

Allahs budbärare brukade förlåta dem och var tålmodig med dem så som Allah beordrade honom, TILLS ALLAH TILLÄT ATT KRIGA MOT DEM. Sedan dödade Allah dem som han bestämde skulle bli dödade bland de starka männen i Quraysh, genom profetens styrkor... [vår översättning]

Vers 2:109 kom till under Muhammeds tidigare period i Medina. I Medina bodde många judar och kristna. Versen säger att bokens folk (judar och kristna) önskade att de kunde påverka muslimerna att förneka Islam och Muhammed. Bokens folk förnekade Muhammeds profetskap och motsatte sig därmed Islam. Versen säger vidare att muslimerna skulle förlåta och ha tålamod med dessa judar och kristna. Ibn Kathir förklarar vidare att vers 2:109 och dess direktiv upphävdes och ersattes av senare verser, nämligen svärdverserna:

9:5
När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem. Men om de visar ånger och [villighet att] förrätta bönen och betala allmoseskatten, lämna dem då i fred - Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. (Mohammad Knut Bernström)

9:29
Kämpa mot dem som, trots att de [förr] fick ta emot en uppenbarad Skrift, varken tror på Gud eller på den Yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud - [kämpa mot dem] till dess de erkänner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten. (Mohammad Knut Bernström)

Notera att Ibn Kathir nämner att detta var de första muslimernas – Ibn Abbas, Abu Al-Aliyah, Ar-Rabi bin Anas, Qatadah, As-Suddi och Usamah bin Zayd – utläggning av vers 2:109. Ibn Kathir åkallar alltså de första muslimerna och rapporterar hur de tolkade en vers och bygger sin utläggning på deras förståelse. Något som dagens muslimer inte gör. De tolkar en vers utan att ta hänsyn till hur Muhammed och hans första följare utövade och förklarade versen.

Slutsats:
Den toleranta och fredliga versen 2:109 ersattes av de intoleranta och hatfulla verserna 9:5 och 9:29.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2:190-192
Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden. Kämpa inte mot dem i den heliga Moskéns närhet, om de inte själva tar upp striden där; men kämpar de mot er [där], så döda dem. Det är förnekarnas lön. Men om de lägger ned vapnen [skall de se att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. (Mohammad Knut Bernström)

Muslimen citerar ovannämnda text i hopp om att övertyga sina läsare/åhörare att Koranen endast beordrar muslimer att kriga mot de som först för fysiskt krig mot muslimer. Låt oss dock studera texten utifrån hur de första muslimerna förstod den. Ibn Kathir skriver följande:

Ordern om att kriga mot de som krigar mot muslimer och att döda dem varhelst de må finnas

Abu Ja'far Ar-Razi sa att Ar-Rabi 'bin Anas sa att Abu Al-'Aliyah kommenterade på vad Allah sa:

(Och kriga på Allahs sätt mot dem som krigar mot dig)

Abu Al-'Aliyah sa: "Detta var den första Ayah [vers] om krig som uppenbarades i Medina. Efter att den hade uppenbarats, brukade Allahs sändebud endast krigat mot de som krigade mot honom och undvek (att kriga mot) civila. Senare uppenbarades, Surat Bara'ah (kapitel 9 i Koranen).'' 'Abdur-Rahman bin Zayd bin Aslam sa liknande, sedan sa att detta senare UPPHÄVDES av följande Ayah [vers]:

(döda dem sedan vart du än må finna dem) (9:5). [vår översättning]

Ibn Kathir åkallar de första muslimerna som säger att direktivet att kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er kom till under Muhammeds första period i Medina. Under den här perioden krigade Muhammed endast mot dem som krigade mot honom. Detta var till exempel vad som hände i slaget mot meckanerna i Badr två år efter Muhammeds migration till Medina. Meckanerna valde att kriga mot Muhammed (för att han plundrade deras karavaner med gods som åkte genom från Syrien genom Medina till Mecka) och Muhammed krigade därför tillbaka. De första muslimerna säger dock att detta direktiv ersattes av svärdverserna 9:5 och 9:29.

Ibn Kathir accepterar de första muslimernas förståelse av 2:190-192 men menar vidare att detta direktiv inte är upphävt, utan gäller fortfarande och implementeras då någon attackerar muslimer, vilket han uttrycker i fortsättningen av sin utläggning av texten ifråga:

Men detta uttalande är inte rimligt, eftersom Allahs uttalande:

(... De som krigar mot dig) gäller endast för att kriga mot de fiender som är engagerade i att kriga mot islam och dess folk. Så denna Ayah [vers] betyder 'Kriga mot dem som krigar mot dig', såsom Allah sa (i en annan Ayah [vers]):

(... Och kriga mot Mushrikin [avgudadyrkarna] kollektivt eftersom de krigar mot dig kollektivt.) (9:36)

Detta är varför Allah sa senare i följande Ayah [vers]:

(Och döda dem vart du än må hitta dem, och vänd dem ut varifrån de har vänt ut dig.) vilket betyder, 'Din energi borde läggas ned på att bekämpa dem, precis som deras energi går åt för att bekämpa er och utvisa dem från områden från vilka de har utvisat dig, som en lag om jämställdhet i bestraffning." [vår översättning]

Men notera att detta inte betyder att Ibn Kathir förnekar att Islam uppmanar folk att kriga mot dem som inte accepterar och motsäger Islam. Utan Ibn Kathir säger helt enkelt att direktiven i 2:190-192 handlar om situationer där muslimer attackeras. Vi har tidigare visat att Ibn Kathir tydligt säger att muslimer – när de är dominanta i ett land – måste döda alla som inte tror på och motsäger Islam [se: Koranens fredliga verser (del 1)]. Fortsätter vi att läsa Ibn Kathirs utläggning av nästa vers (2:193) tydliggörs detta:

2:193
Och kämpa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare]. (Mohammad Knut Bernström)

Notera att denna vers säger att man ska kämpa mot dem tills all förtyck upphör och tills alla dyrkar den islamistiska guden. Denna vers ger inte bara direktiv om att försvara sig, utan även om att kriga tills den islamitiska guden tillägnas alla dyrkan. Här följer Ibn Kathirs utläggning:

Ordern om att kriga tills det inte finns någon mer Fitnah

Allah befallde sedan att kriga mitt otrogna när han sa:

(... Tills det inte finns någon mer Fitnah) vilket betyder, Shirk [associera någon vid sidan om Allah]. Detta är ett yttrande från Ibn 'Abbas, Abu Al-'Aliyah, Mujahid, Al-Hasan, Qatadah, Ar-Rabi', Muqatil bin Hayyan, As-Suddi och Zayd bin Aslam.

Allahs uttalande:

(... Och religionen (all slags dyrkan) är för Allah (endast).) vilket betyder, 'Så att Allahs religion blir dominerande över ALLA ANDRA RELIGIONER.' Det har rapporteras i de två Sahihs (Bukhari och Muslim) att Abu Musa al-Ash'ari sa: "man frågade Profeten", O Allahs sändebud! En man krigar av mod, och en annan krigar för att visa upp sig, vilken av dem krigar för Allahs sak" Profeten sa:

(Den som krigar för att Allahs ord är överlägset, )då krigar han för Allahs sak. Dessutom, rapporteras det i de två Sahihs:

(Jag har blivit beordrad (av Allah) att bekämpa dessa människor tills de bekänner att "Ingen har rätt att bli dyrkad utom Allah." Vem som än sa det, kommer att rädda hans liv och egendom från mig, med undantag för fall som har att göra med lagen och deras räkning kommer att vara med Allah.)… [vår översättning]

Ibn Kathir säger vidare att den islamistiske guden beordrade muslimer att kriga mot icke muslimer tills det inte finns shirk (en arabiska term som betyder att associera och betonar hedningar) vilket återigen påvisar att Ibn Kathir inte förnekade att muslimers främsta mål är att kriga mot alla människor som inte accepterar och avvisar Islam. Notera även att Ibn Kathir säger att detta är de första muslimernas – Ibn Abbas, Abu Al-Aliyah, Mujahid, Al-Hasan, Qatadah, Ar-Rabi, Muqatil bin Hayyan, As-Suddi och Zayd bin Aslam – åsikt.

Ibn Kathir åkallar även en hadith som kommer från Sahih Bukhari och Sahih Muslim där Muhammed säger att han har blivit beordrad att kriga mot folk tills de blir muslimer. Här följer den hadith som Ibn Kathir åkallar:

Sahih Bukhari
Volym 1, Bok 8, Nummer 387
Berättat av Anas bin Malik: Allahs Apostel sade, Jag har fått order om att bekämpa människorna tills de säger: "Ingen har rätt att bli dyrkad utom Allah.''… [vår översättning]

Sahih Muslim
Bok 001, Nummer 0030
Det rapporterades under auktoritet av Abu Huraira att Allahs sändebud sade: jag har befallits att bekämpa människor så länge som de inte erkänner att det inte finns någon gud men Allah... [vår översättning]

Muhammed har blivit beordrad att kriga mot folk tills de säger trosbekännelsen och blir muslimer.

Slutsats:
Somliga första muslimer ansåg att direktiven om att försvara sig i 2:190-192 hade ersatts med direktiven i svärdverserna 9:5 och 9:29. Ibn Kathir håller med om att direktiven i 2:190-192 handlar om situationer där muslimer attackeras men inte att dessa direktiv är upphävda. Ibn Kathir förnekar dock inte att muslimer är beordrade att kriga mot alla människor som inte accepterar och motsäger Islam. Ibn Kathir demonstrerar i sin utläggning på 9:193 att muslimer är beordrade att kriga mot alla som motsäger och kritiserar Islam. Han åkallar de första muslimerna och Muhammed för att påvisa sin ställning.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2:256
Tvång ska inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt. (Mohammad Knut Bernström)

Detta är förmodligen den versen som muslimer älskar att citerar för att hävda att Islam är en tolerans och fredlig religion. Innan vi tittar närare på versen vill vi be muslimer att förklara för oss varför muslimer ska dödas om de lämnar Islam om det inte finns tvång i religionen? Här följer ahadith som säger att muslimer som lämnar Islam ska dödas:

Sahih Bukhari
Volym 9, Bok 83, Nummer 17
Berättat av Abdullah: Allahs Apostel sa, "Blodet från en muslim som bekänner att ingen har rätt att bli dyrkad utom Allah och att jag är Hans Apostel, kan inte utgjutas utom i tre fall: I Qisas för mord, en gift person som begår olagliga samlag och en som återgår från islam (avfallna) och lämnar muslimerna." [vår översättning]

Sahih Muslim
Bok 016, Nummer 4152
Abdullah (b. Mas'ud) rapporterade om Allahs sändebud (må frid vara över honom) som sade: Det är inte tillåtet att ta livet av en muslim som bär vittnesbörd (det faktum att det inte finns någon gud, utom Allah, och att jag är Allahs apostel, utom I ett av dessa tre fall: gift äktenskapsbrytare, ett liv för ett liv, och desertör av hans Din (Islam), överger samhället.[vår översättning]

Denna doktrin – att döda de som lämnar Islam – visar att det visst finns tvång i Islam. Låt oss därför titta närmare på den historiska kontexten av 2:256 och studera varför den uppenbarades.

Följande data är hämtat från Al-Wahidis (död 1075 e.Kr.) verk Kitab asbab al-nuzul som redogör för den historiska kontexten av en koranisk vers. Al-Wahidi redogör faktiskt för fem rapporteringar från de första muslimerna ifråga om de historiska kontexterna bakom 2:256.

Den första rapporteringen kommer från Ibn Abbas som säger följande:

(Det finns inget tvång i religionen...) [2:256].

Muhammad ibn Ahmad ibn Ja'far al-Muzakki informerade oss om att> Zahir ibn Ahmad> al-Husayn ibn Muhammad ibn Mus'ab> Yahya ibn Hakim> Ibn Abi "Adiyy> Shu'bah> Abu Bishr> Sa'id ibn Jubayr> Ibn Abbas som sa: "Medhjälparnas (Ansar) kvinnor vars pojkar alltid dog i spädbarnsålder brukade ge löftet om att uppfostra pojkarna som judar om de skulle leva. När Banu'l-Nadir förvisades (från Medina), hade de medhjälparas barn med sig. Medhjälparna sa: "Vi kommer inte att lämna våra barn!" då uppenbarade Allah, upphöjd är han, (Det finns inget tvång i religionen. Rätt riktning är numera skild från fel...)".

Muhammad ibn Musa ibn al-Fadl informerade oss> Muhammad ibn Ya'qub> Ibrahim ibn Marzuq> Wahb ibn Jarir> Shu'bah> Abu Bishr> Sa'id ibn Jubayr> Ibn 'Abbas som sa angående när Allah, upphöjd är han, sa: (Det finns inget tvång i religionen ...) "Medhjälparnas kvinnor vars pojkar aldrig överlevt brukade ge ett löfte att om en av hennes pojkar överlevde skulle hon uppfostra honom som jude. När Banu'l-Nadir förvisades ut Medina hade de bland dem medhjälparnas barn. Medhjälparna sade: "O Allahs sändebud! våra barn!" Allah, upphöjd är han, uppenbarade (Det finns inget tvång i religionen ...)". Sa'id ibn Jubayr sa: "De som ville gå med judarna gick och de som ville omfamna islam omfamnade islam". [vår översättning]

Ibn Abbas förklarar att de kvinnliga hjälparna (ansar) – muslimerna som ursprungligen var från Medina och som accepterade Muhammed när han emigrerade till Medina – brukade på förislamisk tid ge bort sina barn till den judiska stammen al-Nadir som också var bosatta i Medina. När Muhammed emigrerade till Medina kom han att invadera den judiska stammen al-Nadir och utvisa dem från Medina. När kvinnorna såg sina barn lämna Medina vill dem att barnen skulle konvertera till Islam och stanna kvar. Versen – det finns inget tvång i religion – uppenbarades.

Den andra rapporteringen kommer från Said Mujahid som säger följande:

Said Mujahid: "Denna vers uppenbarades om en man av hjälparna som hade en svart pojke som kallades Subayh som han brukade tvinga till att bli Muslim". [vår översättning] Länk

Versen uppenbarades alltså då en man från hjälparna brukade tvinga sin son att bli muslim.

Den tredje rapporteringen kommer från Al-Suddi som säger följande:

Al-Suddi sa: "Denna vers uppenbarades om en man av Medhjälparna som kallades Abu'l-Husayn. Denne man hade två söner. Det hände att en del handlare från Syrien kom till Medina för att sälja olja. När handlarna skulle lämna Medina, kallade Abu'l-Husayns två söner dem till att anamma kristendomen. Dessa handlare konverterade till kristendomen och lämnade sedan Medina. Abu'l-Husayn informerade Allah sändebud, Allah välsigne honom och ge honom frid, om vad som hade hänt. Han bad honom att kalla på hans två söner. Men sedan uppenbarade Allah, upphöjd är han, (Det finns inget tvång i religion...). Allahs sändebud, Allah välsigne honom och ge honom frid, sa: "må Allah förvisa dem båda. De är de första som tvivlar". Detta var innan Allahs sändebud , Allah välsigne honom och ge honom frid, hade befallt att kriga mot bokens folk (judar och kristna). Men sedan upphävdes Allahs uppenbarelse (Det finns inget tvång i religionen ...) OCH PROFETEN FICK ORDER OM ATT KRIGA MOT BOKENS FOLK i Surah Ånger (9)". [vår översättning] Länk

En man från hjälparna hade två söner som var Kristna. Två affärsmän från Syrien var på affärsresa i Medina. De Kristna bröderna bjöd in affärsmännen till Kristendomen, vilka i sin tur accepterade och blev Kristna. Mannen från hjälparna berättar om sina två söner för Muhammed som vill sammankalla dem och tillrättavisa dem. Versen – det finns inget tvång i religion – uppenbarades. Notera dock att Al-Suddi säger att detta skedde innan Muhammed blev beordrad att kriga mot Kristna. Denna vers upphävdes alltså senare av 9:5 och 9:29.

Den fjärde rapporteringen kommer från Masruq som säger:

Masruq sa: "En man av Medhjälparna, från Banu Salim Banu 'Awf, hade två söner som hade konverterat till kristendomen före profetens ankomst, Allah välsigne honom och ge honom frid, . [Efter profetens, Allah välsigne honom och ge honom frid, migration till Medina] kom dessa två söner till Medina tillsammans med en grupp kristna för att handela med livsmedel. Deras pappa gick till dem och vägrade att lämna dem och sa: "Vid Allah! Jag kommer inte att lämna er tills ni blir muslimer. "De vägrade att bli muslimer och gick sedan till Allahs sändebud, Allah välsigne honom och ge honom frid, för att lösa tvisten. Fadern sa: "O Allahs sändebud! Hur kan jag låta en del av mig gå in helvetets eld medan jag bara sitter och tittar på?" Allah, ärorika och majestätisk är han, uppenbarade sedan (Det finns inget tvång i religion ...) varefter han lät dem gå". [vår översättning] Länk

En man från hjälparna hade två söner som hade konverterat till Kristendomen innan Muhammeds verksamhetstid. När Muhammed hade kommit till Medina kom dessa två söner till Medina för i syfte att göra affärer i Medina. Deras far gick till de och tvingade dem att bli muslimer. Versen – det finns inget tvång i religion – uppenbarades.

Den femte rapporteringen kommer från Mujahid:

Abu Ishaq ibn Ibrahim al-Muqri informerade oss> Abu Bakr ibn Muhammad ibn Ahmad ibn 'Abdus> Abu'l-Hasan' Ali ibn Ahmad ibn Mahfuz> 'Abd Allah ibn Hashim>' Abd al-Rahman ibn Mahdi> Sufyan> Khusayf > Mujahid som sa: "Det var några människor som hade blivit ammade bland judarna, de var från Banu Qurayzah och Banu'l-Nadir. När Profeten, Allah välsigne honom och ge honom frid, befallde att Banu'l-Nadir skulle förvisas ur Medina, sa Awernas söner som ammades av judarna: "Vi kommer att gå med dem och följa deras religion." Deras familjer stoppade dem och ville ha dem kvar för att tvinga dem att omfamna Islam. Därefter kom versen (Det finns inget tvång i religion ...)". [vår översättning] Länk

Det fanns personer som hade blivit ammade – och därmed räknades som barn till deras ammor – av de judiska stammarna Quraiza och al-Nadir. När Muhammed emigrerade till Medina kom han att invadera stammen al-Nadir och utvisa dem från Medina. Somliga muslimer från hjälparna som hade blivit ammade av de judiska kvinnorna vill följa med dem och följa deras tro. Deras biologiska familjer försökte stoppa dem och ville tvinga dem till Islam. Versen – det finns inget tvång i religion – uppenbarades.

Låt oss sammanfatta de olika rapporteringarna:

Ibn Abbas säger att versen uppenbarades då de kvinnliga hjälparna ville att deras barn – vilka de gett till judarna innan Islam – skulle konvertera till Islam när judarna från al-Nadir blev förvisade från Medina.
Said Mujahid säger att versen uppenbarades då en man från hjälparna tvingade sin son att bli muslim.
Al-Suddi säger att en man från hjälparna ville att hans två söner som var Kristna skulle tvingas till att bli muslimer. Muhammed träffade dem i syfte att tillrättvisa dem och då uppenbarades versen. Al-Suddi rapporterar även att versen upphävdes av svärdverserna.
Masruq rapporterar något som liknar Al-Suddi, nämligen att en man från hjälparna hade två söner som hade konverterat till Kristendomen. När dem var i Medina ville han tvinga dem till Islam och versen uppenbarades.
Mujahid säger att barn tillhörande hjälparna hade blivit ammade av judiska kvinnor tillhörande stammen al-Nadir. När denna stam blev förvisad från Medina ville somliga barn tillhörande hjälparna följa med judarna och konvertera till deras religion. Denna rapportering liknar en hel del Ibn Abbas.

Hur ska vi se på dessa rapporteringar? Ska vi välja den vi gillar och ignorera den vi ogillar? Självklart inte, vi ska ta emot alla rapportering som härstammar från de första muslimerna och harmonisera dem. Muhammeds kom i kontakt med många judar och Kristna under sin första period i Medina. Många av hjälparna som hade tagit emot Muhammed och accepterade Islam hade iver att konvertera sina barn till Islam. Och många barn tillhörande hjälparna ville följa med sina judiska ammor som blev förvisade från Medina (625 e.Kr.). Muhammed som än (tre år efter sin migration) inte riktigt hade etablerat Islam i Medina fick uppenbarelser om att det inte ska finnas tvång i religion. Men så småningom kom detta direktiv att bli upphävt och ersatt av svärdverserna som beordrar muslimer att tvinga folk till Islam. Detta är den korrekta interpretationen om vi tar hänsyn till alla rapporteringar samt om vi tar hänsyn till de övriga Medinska verser!

Slutsats:
Direktiven i 2:265 uppenbarades då Muhammed inte riktigt hade etablerat Islam i Medina. Det var då fritt för människor att välja om de ville vara Judar, Kristna eller muslimer. Så småningom kom detta direktiv att upphävas och ersättas med svärdverserna 9:5 och 9:29.

Team Sverige,
Kontakta oss