Muhammeds relation till Allah
Muslimer hävdar att de är monoteister som endast dyrkar en gud och ingen annan vid sidan om honom. Detta tror de kunna bevisa bland annat genom deras trosbekännelse som lyder följande:
Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Allah och jag vittnar att Muhammed är hans budbärare.
Muslimer anser att trosbekännelse påvisar att Islam är en monotestisk religion som visar att Allah är guden och Muhammed budbäraren. Men frågan är varför Muhammed nämns i trosbekännelsen? Vilken status har denne Muhammed egentligen? Har Muhammed samma auktoritet och status som Allah? Låt oss därför studera Muhammeds relation till hans gud Allah för att svara på de nämnda frågorna.
Vi börjar med att läsa följande vers ur Koranen som pratar om Allahs ljus:
24:35
GUD ÄR himlarnas och jordens ljus. Hans ljus kan liknas vid en nisch där en lykta står. Lyktan är [omsluten] av glas och glaset lyser med en stjärnas glans. [Det är en lykta] tänd [med olja] från ett välsignat träd, ett olivträd som varken tillhör öst eller väst och vars olja nästan lyser utan att eld har rört vid den. Ljus över ljus! Gud leder till Sitt ljus den Han vill och därför framställer Han liknelser för människorna. Gud har kunskap om allt. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Versen säger att Allah är himlarnas och jordens ljus. Vidare säger versen något märkligt, nämligen att Allah ljus kan liknas med ljuset från en lyckta. Frågan är vem detta andra ljus, som liknar Allahs ljus, är?
Qadi Iyad bin Moussa nämner i sin biografi om Muhammeds liv en tradition från Muhammeds kompanjoner som förklara att detta ljus är Muhammed:
"Kab al-Ahbar and Ibn Jubayr sa, "Med det andra ljuset menas Muhammed. Allah säger, 'liknelsen av hans ljus…' betyder Muhammeds ljus."" [vår översättning] (MUHAMMAD MESSENGER OF ALLAH, Ash-Shifa of Qadi Iyad, Trans. Aisha Abdarrahman Bewley, sid.6)
Följande text är hämtat från den kända biografiskrivningen Al-Sirah Al-Halabiya. Författaren Nur al-Din al-Halabi nämner en tradition som är intressant i detta sammanhang:
"… Jabir sa till honom [Muhammed]: (O Allahs sändebud kan du berätta för mig om den första saken som Allah skapade innan [han skapade] sakerna? Han sa: O Jabir Allah skapade innan sakerna din profets ljus från hans ljus, och på den tiden fanns inte himlen och inte jorden och inte solen och inte månen och inte tavla och inte penna) rapporten." [vår översättning] (Nur-Al-Din al-Halabi, Al-Sirah al-Halabiya, vol.1, sid.214)
Här följer den arabiska texten såsom den finns i boken:
Muhammed säger alltså att han och Allah delar samma ljus. Koranen nämner vidare att Muhammed är ljuset som har kommit in i världen:
5:15
Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Ett Sändebud från Oss har kommit till er [med budskap] som klargör för er mycket av det som ni har dolt [för er själva] i Skriften; mycket [annat] har förbigåtts. Gud har skänkt er ett [nytt] LJUS och en klar Skrift. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Koranen säger vidare att man ska lyda Muhammed för att den som lyder Muhammed lyder Allah:
3:32
Säg: "Lyd Gud och Sändebudet." Men om de vänder ryggen till [skall de veta att] Gud inte är vän till dem som förnekar sanningen. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)4:80
Den som lyder Sändebudet lyder Gud; och den som vänder honom ryggen [bör veta att] du inte är sänd att vaka över dem. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)8:20-21
Troende! Lyd Gud och Hans Sändebud och vänd er inte bort när ni hör [honom tala], och gör inte som de som säger: "Vi hör" och som hör utan att lyssna. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Detta innebär även att den som inte lyder Muhammed har inte lytt Allah, vilket förklarar nästa text som säger att den som lyder Muhammed hamnar i paradiset och den som inte lyder Muhammed hamnar i helvetet:
4:13-14
Dessa är de gränser som Gud [har fastställt]. Gud skall föra den som lyder Honom och Hans Sändebud till lustgårdar, vattnade av bäckar, där han skall förbli till evig tid. Detta är den stora, den lysande segern. Men den som trotsar Gud och Hans Sändebud och överträder de gränser Han [har fastställt] skall föras till Elden och förbli där till evig tid - ett förnedrande straff väntar honom. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Nästa vers liknar de föregående men går så långt att den inte ens nämner Allah, utan bara Muhammed. Den som alltså inte lyder Muhammed kommer att förbannas:
4:42
Den Dagen skall förnekarna av sanningen och de som inte lydde sändebudet önska bli uppslukade av jorden; och de kommer inte att kunna dölja för Gud något av det som de har sagt [eller gjort]. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Nästa text säger att den som smädar Muhammed har smädat Allah och kommer att förbannas i detta livet och i nästa:
33:57
Gud fördömer dem som smädar och sårar Honom och Hans Sändebud, och Han utestänger dem från Sin nåd i detta liv och i det kommande; Han har ett förnedrande straff i beredskap för dem. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Se även följande vers som säger att muslimer ska underkasta sig Mohammeds dom och vilja:
4:65
Nej, vid din Herre! De är inte [sanna] troende förrän de sätter dig [Muhammad] som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Nedan följer exegeten Ibn Kathirs utläggning av den ovannämnda versen:
En blir inte troende om han inte hänvisar till Budbäraren för dom och underkastar sig hans beslut
… I hans Tafsir, rapporterade Al-Hafiz Abu Ishaq Ibrahim bin 'Abdur-Rahman bin Ibrahim bin Duhaym att Damrah berättade att två män förde deras tvist till Profeten, och han gav en dom till förmån för den av dem som hade rätt.Den person som förlorade tvisten sa, "Jag håller inte med.'' Den andra personen frågade honom, "Vad vill du göra i sådana fall.'' Han sa, "Låt oss gå till Abu Bakr As-Siddiq.'' De gick till Abu Bakr och personen som vann tvisten sa, "Vi gick till Profeten med vår tvist och han utfärdat ett beslut i min fördel.'' Abu Bakr sa, "Då är beslutet det som Allahs budbärare har utfärdat.'' Personen som förlorade tvisten förkastade beslutet och sa, "Låt oss gå till 'Umar bin al-Khattab.'' När de gick till 'Umar, sa personen som vann tvisten: "Vi gick med vår tvist till Profeten och han beslutade i min förtjänst, men mannen vägrade att underkasta sig beslutet.'' 'Umar bin al-Khattab frågade den andra mannen och han instämde." 'Umar gick till hans hus och dök upp med att hålla upp sitt svärd. Han högg av huvudet på den mannen som avvisade Profeten beslut med svärd och dödade honom. Därmed, uppenbarade Allah,
(Men nej, vid din Herre, de kan inte ha någon tro). [vår översättning]
Ibn Kathir nämner en tradition som säger att en man dödas för att han vägrade att acceptera Muhammeds beslut.
Se även följande ahadith som säger att Muhammed tänkte stifta en lag men ändrade sig. Detta visar att Muhammed har auktoritet att stiftar egna lagar:
2011. Judama, Wahb ul-Asadiyyas dotter (må Allah vara nöjd med henne) rapporteras ha sagt, Jag hörde Allahs budbärare (må Allahs frid och välsignelse vara över honom) säga: Jag tänkte förbjuda ghiyal (samlag med en kvinna som ammar sitt barn). Sedan fick jag veta att perserna och romarna tillåter det men det skadar inte deras barn… [vår översättning] (Sunnan Ibn-e-Majah, vol.3, Book of Marriage, sid.205)
Malik’s Muwatta
Bok 30, Nummer 30.3.16
Yahya berättade till mig från Malik att Muhammad ibn Abd ar-Rahman ibn Nawfal sa, ''Urwa ibn az-Zubayr informerade mig från Aisha de troendes moder att Judama bint Wahb al-Asadiyya informerade henne att hon hörde Allahs budbärare, må Allah välsigna honom, säga, Jag tänkte förbjuda ghila men kom ihåg att grekerna och perserna gjorde det utan att der skadade deras barn."… [vår översättning]
Muhammed tänkte förbjuda sexuell relation med en ammande kvinna men ändrade sig när han såg att Romare och Perser tillät det.
Se även följande hadith som säger att Muhammed ville stifta lag om att muslimer ska borsta tänderna innan varje bön. Men han kom att ändra sig då han ansåg att det skulle bli för tungt att efterleva:
Sahih Bukhari
Volym 2, Bok 13, Nummer 12
Berättad av Abu Huraira: Allahs apostel sa, "Om jag inte hade funnit det hårt för mina följare eller folk, skulle jag ha beordrat dem att rena deras tänder med Siwak inför varje bön." [vår översättning]
Koranen säger att den som älskar Allah följer Mohammed:
3:31
Säg [Muhammad]: "Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig." (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Ser ni vilket fokus det är på Muhammed? Se även följande verser där Allah säger att han ska göra Muhammed nöjd:
93:3-5
Din Herre har inte övergett dig och du har inte väckt Hans missnöje. Det liv som ligger framför dig skall förvisso bli lättare än det som hittills varit! Och din Herre skall skänka dig [Sitt goda i överflöd] och du skall bli helt nöjd. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Det är viktigt att Muhammed blir nöjd. Här följer ett konkret exempel på hur Allah gjorde Muhammed nöjd. Mohammed och hans följare bad först vända mot Jerusalem. Men när Mohammed flyttade till Medina och judarna inte tog emot honom som profet ändrade han böneriktningen mot Mecka. Vi läser följande i Koranen:
2:142-144
TANKLÖSA människor skall säga: "Vad har förmått dem att ändra den böneriktning som de har följt till nu?" Säg: "Öst liksom väst tillhör Gud. Han leder den Han vill till den raka vägen." Och Vi har gjort er till ett mittens samfund, för att ni skall stå som vittnen mot alla människor och Sändebudet vara vittne mot er. Den böneriktning som du [Muhammad] förut iakttog gav Vi dig enbart för att skilja dem som följer Sändebudet från dem som vänder honom ryggen. Detta har varit en svår [prövning] utom för dem som [i allt] vägleds av Gud. Det är rätt och rimligt att Gud inte låter er tro bli utan belöning; Gud är barmhärtig och ömmar för människorna. Ofta har Vi sett dig [Muhammad] vända ansiktet mot himlen [i väntan på ledning], och Vi skall låta dig vända dig i en böneriktning SOM SKA GÖRA DIG NÖJD. Vänd alltså nu ditt ansikte mot den heliga Moskén; ja, var ni än befinner er, vänd era ansikten mot denna [Moské]. De som [förr] fick ta emot uppenbarelsen vet säkert att detta är ett sant [påbud] från deras Herre. Och Gud förbiser ingenting av vad de gör. (Mohammed Knut Bernströms översättning)
Böneriktningen ändrades för att göra Muhammed nöjd. Det finns vidare en tradition från Aisha som säger följande:
Sahih Bukhari
Volym 6, Bok 60, Nummer 311
Berättade av 'Aisha: Jag brukade se ner på de damer som hade gett sig själva till Allahs apostel, och jag brukade säga, "Kan en kvinna ger sig själv (en man)?" Men när Allah uppenbarade: "Du (O Muhammed) får åsidosätta vem du vill av dem, och du får föra vem du vill närmare dig; och du begår inget fel om bjuder in dem som du har åsidosatt." (33.51) Jag sa (till Profeten), "Jag upplever att din Herre är snabb med att uppfylla dina önskemål och begär." [vår översättning]
Sahih Muslim
Bok 008, Nummer 3453
'A'isha (må Allah vara nöjd med henne) raporterade: Jag blev svartsjuk på de kvinnor som offrade sig själv till Allahs budbärare (må frid vara over honom) och sa: Skäms inte en kvinna att erbjuda sig själv till en man? Sedan uppenbarade Allah, den upphöjde och glamoröse, detta: "Du får åsidosätta vem du vill av dem, och du får ta till dig själv vem du vill; och om önskar någon som du har åsidosatt begår du inget fel." (xxxiii. 51), Jag ('A'isha) sa: Jag upplever att din Herre är snabb med att uppfylla dina begär. [vår översättning]
Sahih Muslim
Bok 008, Nummer 3454
Hisham rapporterade under hans faders auktoritet att 'A'isha (må Allah vara nöjd med henne) brukade säga: Skäms inte en kvinna att erbjuda sig själv till en man? Sedan uppenbarade Allah, den upphöjde och glamoröse, detta: "Du får åsidosätta vem du vill av dem och ta till dig själv vem du vill" Jag ('A'isha) sa: Jag upplever att din Herre är snabb med att uppfylla dina begär. [vår översättning]
Aisha (Muhammeds fru) säger att hon upplever att Allah är oerhört snabb med att uppfylla Muhammeds önskningar och njutningar.
Följande vers säger att den som vill träffa och ofta tänker på Allah bör följa Muhammed:
33:21
I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen. (Mohammed Knut Bernströms översättning)
I samma kapitel läser vi att en muslim inte får klaga på något som Mohammed och hans gud har beslutat. Den som gör det har begått ett svårt misstag:
33:36
Och när en fråga som rör en troende man eller kvinna har avgjorts av Gud och Hans Sändebud, har dessa inte rätt att själva döma i det som rör dem; den som sätter sig upp emot Gud och Hans Sändebud begår ett uppenbart svårt misstag. (Mohammed Knut Bernströms översättning)
Vi kan även läsa att Mohammed sak brukade gå före Allah sak:
8:24
Troende! Svara när Gud och [Hans] Sändebud kallar er till det som skall förnya ert liv! Ni bör veta att Gud träder emellan människan och hennes eget hjärta och att det är till Honom ni skall samlas åter. (Mohammed Knut Bernströms översättning)
Följande hadith ger oss bakgrunden till versen:
Sahih Bukhari
Volym 6, Bok 60, Nummer 1
Berättad av Abu Said bin Al-Mu'alla: Medan jag bad i mosken, kallade Allahs apostel på mig men jag svarade inte på honom. Jag sa senare, "O Allahs apostel! Jag bad." Han sa, "Har inte Allah sagt' – "Ge ert svar till Allah (genom att lyda honom) och till Hans apostel när han kallar er." (8.24)… [vår översättning]
Muhammed beordrade muslimer att svara honom när han kallade på de även om de var upptagna med att be till Allah.
Följande ahadith säger även att man måste nämna Muhammed i varje bön:
Sahih Bukhari
Volym 1, Bok 12, Nummer 794
Berättad av Shaqiq bin Salama: 'Abdullah sa, "När vi bad bakom Profeten brukade vi recitera (sittande) 'Frid på Gabriel, Michael, frid på så och så. En gång tittade Allahs apostel tillbaka på oss och sa: "Allah själv är As-Salam (Friden), och om någon av er ber bör han säga, At-Tahiyatu lil-lahi wassalawatu wat-taiyibatu. As-Salamu 'alaika aiyuha-n-Nabiyu wa rahmatu-l-lahi wa barakatuhu. As-Salam alaina wa ala ibadil-lah is-salihin. (Alla komplimanger, böner och goda saker är till Allah: frid vare över dig, O Profet och må Allahs nåd och välsignelser vara över dig. Frid vare över oss och över sanna fromma Allahs slavar). Om ni säger att detta, kommer det att gälla för alla slavar i himlen och på jorden. Ash-hadu en la-ilaha illa-l-lahu wa ash-hadu anna Muhammadan 'abduhu wa Rasuluhu. (Jag vittnar att ingen har rätt att bli dyrkade utan Allah och jag vittnar att Muhammed är hans slav och hans apostel)." [vår översättning]
Sahih Muslim
Bok 4, Nummer 798
Ibn 'Abbas rapporterade: Budbäraren brukade lära oss tashahhud precis som han brukade lära oss ett kapitel av Koranen, och han brukade säga: All tjänst bör ges med ord, genom akter av tillbedjan, och alla goda ting till Allah. Frid vare över dig, O Profet, och Allahs frid och välsignelse… [vår översättning]
I följande koraniska text läser vi om syndafallet. Adam och Eva blev beordrade av Allah att inte äta av den förbjudna frukten. Satan lurade de och orsakade deras vräkning från paradiset. Sedan läser vi att Adam blev förlåten:
2:35-37
Vi [Allah] sa, "O Adam, lev med din fru i Paradiset och ät rikligt därav som ni behagar, men närma er inte detta träd, så att ni inte syndar." Men djävulen lurade dem, och orsakade deras vräkning därifrån. Vi sa, "Gå ner som fiender till varandra. På Jorden ska er hemvist och ert uppehälle vara för en tid." Sedan fick Adam ORD FRÅN SIN HERRE, MED VILKA HAN RÄDDADE HONOM. Han är Räddaren, Barmhärtigast. (Khalifa)
Koranen säger alltså att Adam fick ord från Allah med vilka han blev förlåten. Qadi Iyad nämner, i sin biografi om Muhammeds liv, en tradition som förklarar hur detta gick till mer precist:
"Abu Muhammad al-Makki, Abu'l-Layth as-Samarqandi och andra berättade att när Adam gjorde uppror, sa han, "O Allah, förlåt mig mina fel för Muhammeds skull!" Allah sa till honom: "Hur vet du vem Muhammed är?" Han sa, "Jag såg skrivet på varje ställe i trädgården, 'Det finns ingen gud utom Allah, Muhammed är Allahs budbärare' Så jag visste att han var den mest ärade skapelsen i dina ögon." Så Allah vände sig till honom och förlät honom. Det sägs att detta är tolkningen av Allahs ord, "Adam lärde sig några ord från sin Herre" (2: 37)
En annan variant säger att Adam sa: "När du skapade mig, lyfte jag min blick till din tron och såg att det stod skrivet på den: 'Det finns ingen gud utom Allah, Muhammad är Allah budbärare,' så jag visste att det inte kan finnas någon som äger större aktning av dig än den vars namn du placerat bredvid ditt eget namn." Allah sade till honom, "Jag svär vid min makt och majestät, han är den sista av profeterna bland dina ättlingar. Om det inte hade varit för honom skulle jag inte ha skapat dig." Det sägs att Adam fick kunya, Abu Muhammad. Vissa säger att det var Abu'l-Bashar (far till mänskligheten)." [vår översättning] (MUHAMMAD MESSENGER OF ALLAH, Ash-Shifa of Qadi 'Iyad, Trans. Aisha Abdarrahman Bewley, sid.89)
Adam fick förlåtelse tack vare Muhammed. Notera även att texten säger att Muhammeds namn är skrivet överallt i paradiset, även på Allahs tron. Samt att Allah inte skulle ha skapat Adam – därigenom mänskligheten – om det inte vore för Mohammed.
Muhammed har även befogenhet att rädda folk från helvetet fastän Allah redan har dömt dem ditt. Dessa som är i helvetet men räddas därifrån av Muhammed kallas för al-jahanamiyouna:
Sahih Bukhari
Volym 8, Bok 76, Nummer 571
Berättad av 'Imran bin Husain: Profeten sa, "Somliga människor kommer att tas ut från helvetet genom Muhammeds förbön, de kommer att komma in I Paradiset och kallas Al-Jahannamiyin (folket från Helvetet)." [vår översättning]
Vidare kan vi läsa att den som kämpar mot Muhammed kämpar mot Allah och måste därför dödas:
5:33
De som kämpar mot Gud och Hans Sändebud och vars strävan det är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från [sitt] land. Denna förnedring skall de utstå i detta liv och i det kommande livet skall de få utstå ett outsägligt lidande. (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Viktigt att nämna är att innebörden av uttrycket "dem som kämpar mot Gud och Hans Sändebud" inte handlar om ett fysiskt krig. Hur kan man fysiskt sätt kriga mot Allah eller mot Muhammed som är död idag? De som krigar är med andra ord de som inte tror och motsätter sig Muhammed, hans gud, Koranen och Islams läror. Detta är faktiskt vad den kände exegeten Ibn Kathir förmedlar i sin utläggning av versen:
Straffet för de som orsakar oreda i landet
Allah sa sen,
(Straffet för de som för krig mot Allah och Hans budbärare och gör oreda i landet är endast att de ska dödas eller korsfästas eller att deras händer och fötter kapas av på motsatta sidor, eller förvisas från landet.) 'För krig' som nämns här betyder, att motsätta eller motsäga, och det inkluderar att inte tro… [vår översättning]
Muslimer måste vidare vörda, följa och prisa Muhammed:
48:8-9
Vi har sänt dig som ett vittne, en bärare av goda nyheter, och en varnare. Så att ni människor ska kunna tro på GUD och Hans budbärare, vörda Honom, följa Honom, och prisa Honom, dag och natt. (Khalifa)
Följande koraniska text uppmanar Muhammed att ta pengar från muslimer i syfte att be för dem och rena dem från deras synder:
9:103
Tag då emot något av dem som offergåva [Muhammad]; så renar du dem [från synd] och hjälper dem att växa [i rättfärdighet]. Och be för dem - dina böner ger dem trygghet och tröst; Gud hör allt, vet allt. (Mohammed Knut Bernströms översättning)
Se även följande vers som säger att krigsbyten som muslimer tar tillhör Muhammed:
8:1
DE FRÅGAR dig om krigsbyte. Säg: "Allt krigsbyte tillhör Gud och [Hans] Sändebud." Frukta Gud, gör upp era tvister i godo, se till att broderlig sämja råda mellan er, och lyd Gud och Hans Sändebud, om ni är [sanna] troende! (Mohammed Knut Bernströms översättning)
Se vidare följande koraniska vers och utläggning som säger att muslimer ska välsigna Muhammed och som belöning tillskrivs dem 20 goda gärningar:
33:56
Gud och Hans änglar välsignar Profeten; be Gud välsigna honom, ni troende, och hälsa honom med en vördnadsfull hälsning! (Mohammed Knut Bernströms översättning)
Här följer Ibn Kathirs utläggning:
Annan kedja av berättare
Imam Ahmad berättade att Abu Talhah Al-Ansari sa: "En morgon var Allahs budbärare på ett glatt humör och såg glad ut. De sa, 'O Allahs budbärare, du är på ett glatt humör och ser glad ut idag.' Han sa,
(Absolut, just nu kom någon [en ängel] till mig från min Herre och sa, "Den från din nation som hälsar dig frid, för honom kommer Allah att skriva tio goda gärningar och radera tio dåliga gärningar, och höja upp honom med tio grader, och kommer att svara hans hälsning med något likt den.'') Denna tradition har också en god kedja (av berättare), fastän de (Al-Bukhari and Muslim) inte rapporterade den. [vår översättning]
Följande data visar även att Mohammed ville bli dyrkad som Gud, såsom vi kristna dyrkar Herren Jesus som vår Gud. Här är Ibn Abbas (Muhammeds kusins) utläggning på vers 80 i Koranens tredje kapitel:
"… Allah säger här: Allah har inte sänt en budbärare förutom att han befallde honom att följa Islam och inte Judendom, Kristendom eller dyrka avgudar, som dessa otroende påståendet. Det har också sagts att denna vers uppenbarades på grund av Judarnas påstående att Muhammed befallde de att älska honom och dyrkar honom som de Kristna dyrkar Jesus. Krista och hedningarna sa samma sak." [vår översättning] Länk
Inte konstigt att judarna säger så när vi läser att Muhammed faktiskt brukade låta judarna böja sig och kyssa hans fötter och händer:
2742. Sayyidina Safwan ibn Asaal rapporterade att en jude sa till sin vän att han skulle följa med honom till Profeten. Hans vän sa, "Kalla inte honom en Profet för om han hör det, skulle han bli överlycklig." De träffade Profeten och frågade honom om nio tydliga tecken. Så, han [Muhammed] sa, till dem (att de är): "Associera inte något med Allah, stjäl inte. Döda inte någon som Allah har gjort heliga utom när det är berättigat. Ta inte en oskyldig man till härskare att han kan döda honom. Praktisera inte magi. Ta inte ränta. Anklaga inte en oskyldig kvinna i för upplopp. Fly inte under dagen för strid. Och speciellt för er, o judar, motsätt er inte Sabbaten (sabt)." De kysste hans händer och hans fötter och sa: "Vi vittnar att du är en Profet." Han frågade, "Vad hindrar er från att följa mig?" De sa, "David hade bett att Profeterna inte skulle upphöra att komma från hans avkomma och vi fruktar att om vi följer dig då kommer judarna att döda oss." [vår översättning] (Jami’ Tirmidhi, vol.2, Chapters on General Behaviour, Chapter 33: Kissing hands and feet, sid.178)
Följande ahadith avslöjar att Muhammed brukade förbanna och slå muslimer. Ibland råkade han dock förbanna och slå muslimer som inte förtjänade det. I detta fall säger Muhammed att hans förbannelse och våld blir en välsignelse, vilket är en befogenhet som Allah har givit Muhammed:
KAPITEL 23: PÅ HAN SOM ALLAHS APOSTEL (MÅ FRID VARA ÖVER HONOM) ÅKALLAR FÖRBANNELSE FASTÄN HAN I SJÄLVA VERKET INTE FÖRTJÄNARE DET, KOMMER DET VARA EN KÄLLA TILL BELÖNING OCH NÅD FÖR HONOM
Sahih Muslim
Bok 032, Nummer 6285
A'isha rapporterade att två personer besökte Allahs budbärare (må frid vara över honom) och de båda talade om en sak, som jag inte känner, men det irriterade honom, och han åberopade förbannelse över både och förtalade de, och när de gick iväg sa jag: Allahs budbärare, det goda kommer att nå ut till alla människor med inte dessa två män. Han sa: Varför det? Jag sa: Eftersom du har åberopat förbannelse över och förtalat dem båda. Han sa: Vet du inte att jag har en bestämmelse med min Herren som säger: O Allah, jag är en människa och vad gäller de muslimer som jag åberopar förbannelse över eller förtalar gör det till en källa av renhet och belöning. [vår översättning]
Sahih Muslim
Bok 032, Nummer 6290
Abu Huraira rapporterade att Allahs apostel (må frid vara over honom) sa: O Allah, jag har ett förbund med Dig vilken Du aldrig skulle bryta. Jag är en människa och vad gäller de muslimer som jag smädar eller åberopar förbannelse över eller vilka jag slår, gör detta det en källa av välsignelse, och rening och (låt de komma) närmast dig på Uppståndelsen dag. [vår översättning]Sahih Muslim
Bok 032, Nummer 6293
Salim, Nasriyyins frigivna slav, sa: Jag hörde Abu Huraira säga att han hörde Allahs budbärare (må frid vara över honom) säga: O Allah, Muhammed är en människa. Jag tappar mitt temperament liksom människor tappar sitt temperament, och jag har ett förbund med dig vilken du inte kommer att bryta. Den troende som jag ger problem eller förbannar eller slår, gör det till försoning (av hans synder och en källa till) att vara nära Dig på Uppståndelsens dag. [vår översättning]Sahih Muslim
Bok 032, Nummer 6297
Anas b. Malik rapporterade att det fanns en föräldralös flicka med Umm Sulaim (som var mor till Anas). Allahs budbärare (må frid vara över honom) såg den föräldralösa flicka och sa: O, det är du, du har blivit yngre. Må du inte avancera i år (bli äldre)! Slavflickan återvände till Umm Sulaim gråtande. Umm Sulaim sa: O dotter, vad är det med dig? Hon sa: Allahs apostel (må frid vara över honom) har åberopat förbannelse över mig så att jag inte ska bli äldre och därmed kommer jag aldrig att bli äldre, eller hon sa, växa (i längd) i livet. Umm Sulaim gick ut och fixade hennes huvudbonad hastigt tills hon träffade Allahs budbärare (må frid vara över honom). Han sa till henne: Umm Sulaim, vad är det med dig? Hon sa: Allahs apostel, du har åberopat förbannelse över min föräldralösa flicka. Han sa: Umm Sulaim, vad är det? Hon sa: Hon (den föräldralösa flickan) säger att du har förbannat henne sägande att hon inte kommer att växer i år och växa i livet. Allahs budbärare (må frid vara över honom) log och sa sedan: Umm Sulaim, visste du inte att jag har en bestämmelse med min Herre. Och bestämmelsen med min Herre är att jag sa till honom: Jag är en människa och jag är nöjd precis som en människa är nöjd, och jag förlorar mitt temperament precis som en människa förlorar sitt temperament, så vad gäller varje person från min nation (muslimer) som jag förbannar utan att ha gjort något för att förtjäna det, låt det, O Herre, bli en källa till rening och renhet och (låt de komma) i närhet till dig (Allah) på Uppståndelsen dag. [vår översättning]
Följande koraniska vers säger att Allah kommer att ge Mohammed en upphöjd plats på domedagen:
17:79
Och vaka [Mohammed] under någon del av natten i frivillig bön; helt visst ska din Herre vid Uppståndelsens ge dig en plats där du står höjd av ära. (Mohammed Knut Bernströms översättning)
Den här platsen heter på arabiska "maqaman mahmoodan". Exegeten Ibn Kathir skriver följande om denna plats:
Beordringen att be Tahajjud
… (Så att det må bli att din Herre höjer dig till Maqam Mahmud.)betyder, 'göra det som du är befalld att göra, och vi kommer att upphöja dig till en position av pris och ära (Maqam Mahmud) på Uppståndelsens dag, där hela skapelsen kommer att prisa dig,' även deras Skapare, må Han bli förhärligad och upphöjd… [vår översättning]
Se även vad de två exegeterna Jalal skriver i sin utläggning av versen ifråga:
"… Så det må ske att din Herren höjer upp dig för att, etablera dig, i det eviga livet, till en prisvärdig position, så att den första och den sista [av människorna] kommer att prisa dig…" [vår översättning] Länk
Muhammed kommer att bli prisad och ärad av hela skapelsen och även av Allah själv. Vi kan även se att Allah svär på Muhammed när han avger ett löfte:
15:72
Jag svär vid ditt liv (Muhammed), de var förblindade av sin vilda lust. [vår översättning]
Det som intressanta är att Muhammed säger att man endast ska svära på Allah:
Sahih Bukhari
Volym 5, Bok 58, Nummer 177
Berättad av 'Umar: Profeten sa, "Om någon har tagit ett löfte, ska han endast svära vid Allah." Folket i Quraish brukade svära vid deras fader, men profeten sa, "Svär inte vid era fäder." [vår översättning]
Vi avslutar artikeln med att citera ännu en hadith från biografiskrivningen Al-Sirah Al-Halabiyah:
"Från Wahb bin Monabbah som sa: En man motsatte sig Allah i hundra år – från Israels folk – när han dog tog dem honom och lade honom i en soptipp, så Allah inspirerade Moses [att ta bort honom från soptippen] så han tog bort honom och bad över honom, och sa: Oh herre Israels folk vittnade hur han motsatte dig i hundra år, så Allah inspirerade [Moses]: Det stämmer, men varje gång han läste Toran och såg namnet Muhammed framför sig lade han [Muhammeds namn] på hans ögon, så jag [Allah] tackar honom för det och förlåter honom och gifter honom med 70 kvinnor [i paradiset]." [vår översättning] (Nur al-Din al-Halabi, Al-Sirah Al-Halabiyah, vol.1, sid.122-123)
Här följer den arabiska texten såsom den finns i boken:
En man motsätter sig Allah i hundra år men vördar Muhammed. Därför kommer Allah att förlåta honom, föra honom in i paradiset och ge honom 70 kvinnor.
Vad kan vi säga om Muhammeds status och relation till Allah med hänsyn till de ovannämnda data? Vi kan säga mycket. Vi överlämnar dock den frågan till läsaren.
Team Sverige,
Kontakta oss