Bör Kristna straffa äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor med döden?

3 Mos 20:10
Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan. (Folkbibeln)

5 Mos 22:22
Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel. (Folkbibeln)

”(Heb. Mosheh, "uppdragen" dvs. från vattnet; på koptiska betyder det: "räddad från vattnet”), det judiska folkets lagstiftare, och i viss mening grundare av den judiska religionen. […] Moses historia delar sig själv naturligt i tre perioder om 40 år vardera. Mose föddes i Gosen, i Egypten, 1571 f.Kr. […]” [vår översättning] (Smith’s Bible Dictionary, finns att läsa online: *)

”[…] Ett av de hebreiska hushållen där detta grymma påbud från kungen väckte stor oro var hos Amram, tillhörande familjen Kehat (2 Mos 6:16-20), som med sin hustru Jokebed och två barn, Miriam, en flicka på kanske femton år, och Aron, en pojke på tre år, bosatte sig i eller nära Memfis, huvudstaden på den tiden. I detta lugna hem föddes ett gossebarn (1571 f.Kr.). […]”[vår översättning] (Easton’s Bible Dictionary, finns att läsa online: *)

3 Mos 18:1-6
Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: Jag är Herren, er Gud. Ni skall inte göra som man gör i Egypten, där ni en gång bodde, inte heller som man gör i Kanaan, dit jag skall föra er. Ta inte efter deras seder. Följ mina stadgar, håll mina bud och rätta er efter dem. Jag är Herren, er Gud. Håll mina bud och stadgar, ty den som gör det skall leva genom dem. Jag är Herren. Ingen får närma sig någon som är av hans eget kött och blod för att lägra henne. Jag är Herren. (Bibeln 2000)

3 Mos 18:23-27
Du får inte ha könsumgänge med djur av något slag och bli oren genom det. En kvinna får inte ställa sig framför ett djur för att para sig med det; det är något vämjeligt. Ni skall inte göra er orena genom något av detta, ty med allt detta har de folk orenat sig som jag driver undan för er. Landet blev orent, och jag straffade det för dess synder, så att det utspydde sina invånare. Men ni skall hålla mina bud och stadgar och inte göra någon av dessa vidrigheter; det gäller både infödda och invandrare. Sådana vidrigheter gjorde landets invånare före er, och då blev landet orent. (Bibeln 2000)

3 Mos 19:29
Du får inte vanhelga din dotter genom att låta henne prostituera sig. Då fylls hela landet av otukt och skam. (Bibeln 2000)

5 Mos 18:9-11
När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig får du inte ta efter de skändligheter som folken där begår. Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna. (Bibeln 2000)

3 Mos 19:33-34
Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud. (Bibeln 2000)

5 Mos 10:17-19
Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. (Bibeln 2000)

2 Mos 1:7-14
Men israeliterna var fruktsamma och förökade sig, de växte till och blev så talrika att hela landet uppfylldes av dem. Då fick Egypten en ny kung, en som ingenting visste om Josef. Han sade till sitt folk: "Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera. Och blir det krig kan de förena sig med våra fiender och kämpa mot oss och sedan ge sig av härifrån." Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd. Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade. Israeliterna tvingades till slavtjänst, och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och allt arbete på fälten, all denna slavtjänst som de tvingades till. (Bibeln 2000)

2 Mos 1:15-22
Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna en hette Shifra och den andra Pua - och sade: "När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva." Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva. Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så. De svarade: "Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram." Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket växte till och förökade sig kraftigt, och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn. Men farao gav denna befallning till hela sitt folk: "Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva." (Bibeln 2000)

5 Mos 25:17-18
Kom ihåg vad amalekiterna gjorde mot dig när ni drog ut ur Egypten. När de mötte dig på din väg och du var trött och utmattad, högg de ner alla dina efterslängare utan att frukta Gud. (Bibeln 2000)

1 Tim 1:8-10
Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran. (Folkbibeln)

2 Mos 24:3-7
När Mose kom och underrättade folket om vad Herren hade sagt och om alla hans stadgar svarade alla med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." Sedan skrev Mose ner allt vad Herren hade sagt. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenstoder för Israels tolv stammar. Därefter gav han några unga israeliter i uppdrag att offra brännoffer och slakta tjurar som gemenskapsoffer åt Herren. Mose tog hälften av blodet och hällde i skålar och hälften stänkte han på altaret. Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: "Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom." (Bibeln 2000)

2 Mos 24:8
Mose tog blodet, stänkte det på folket och sade: "Med detta blod bekräftas det förbund som Herren har slutit med er på grundval av alla dessa befallningar." (Bibeln 2000)

Matt 26:26-29
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: "Tag och ät, detta är min kropp." Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike." (Bibeln 2000)

Luk 22:19-22
Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig." Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!" (Bibeln 2000)

Matt 5:43-48
Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. (Bibeln 2000)

Matt 19:16-19
Då kom en man fram till honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?" Jesus sade: "Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden." - "Vilka?" frågade han, och Jesus svarade: "Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv." (Bibeln 2000)

Matt 22:34-40
När fariseerna fick höra hur han hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna." (Bibeln 2000)

Luk 16:16
Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas Guds rike, och alla trängs för att komma in där. (Bibeln 2000)

Rom 10:1-4
Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud är att de skall bli räddade. Jag kan vittna om ivern i deras gudstro, men de saknar den rätta insikten. De vet inte vad rättfärdighet från Gud vill säga utan söker hävda sin egen, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig. (Bibeln 2000)

Gal 3:24
Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. (Bibeln 2000)

1 Pet 2:21
Det är vad ni har kallats till, ty också Kristus led, för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår. (Bibeln 2000)

1 Kor 11:1
Ha mig till föredöme liksom jag har Kristus till föredöme. (Bibeln 2000)

1 Joh 2:6
Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde. (Bibeln 2000)  

Matt 11:29
Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. (Bibeln 2000)

Joh 13:15
Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. (Bibeln 2000)

Joh 8:2-11
Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: "Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?" Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer." (Bibeln 2000)

Joh 1:1-5, 9, 14, 17
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det… Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen… Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning… Ty LAGEN gavs genom Mose, men NÅDEN OCH SANNINGEN har kommit genom Jesus Kristus. (Bibeln 2000)

Joh 8:10-11
Jesus såg upp och sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och SYNDA INTE MER." (Bibeln 2000)

”Kapitel 3: FÖRESKRIVET STRAFF FÖR EN ÄKTENSKAPSBRYTARE OCH EN ÄKTENSKAPSBRYTARE

Bok 017, Nummer 4191:

'Ubada b. as-Samit rapporterade: Allahs Budbärare (må frid vara över honom) sa: Ta emot (undervisning) från mig, ta emot (undervisning) från mig. Allah har föreskrivit ett sätt för dessa (kvinnor). När en ogift man begår äktenskapsbrott med en ogift kvinna (ska de straffas med) hundra piskrapp och landsförvisas under ett år. Och när det gäller gifta män som begår äktenskapsbrott med gifta kvinnor, ska de straffas med hundra piskrapp och sedan STENAS TILL DÖDS.

Bok 017, Nummer 4192:

'Ubada b. as-Samit rapporterade att närhelst Allahs Budbärare (må frid vara över honom) tog emot uppenbarelser, kände han nöd och hans ansikte förändrades. En dag när uppenbarelsen sänkte sig över honom, kände han samma nöd. När det var över och han kände lättnad, sa han: Ta från mig. Allah har sannerligen föreskrivit ett sätt för dem (kvinnorna som begår äktenskapsbrott): (När) en gift man (begår äktenskapsbrott) med en gift kvinna, och en ogift man med en ogift kvinna, då ska vad gäller gifta (personer) (ett straff) uträttas om hundra piskrapp och därefter STENING (TILL DÖDS). Och vad gäller ogifta personer, är (straffet) hundra piskrapp och exil under ett år.

Bok 017, Nummer 4193:

Denna tradition har rapporterats under Qatadas auktoritet med samma kedja av berättare men med en variation [som säger] att ogifta ska piskas och föras i exil, och de gifta ska piskas och STENAS. Det finns varken nämna uppgifter om ett år [exil] eller hundra [piskrapp].” [vår översättning] (Sahih Muslim)

”Berättad av Ibn 'Abbas: 'Umar sa, "Jag fruktar att efter att en lång tid har passerat, kommer folk att säga, "Vi finner inte Steningsversen (stening till döds) i den Heliga Boken", och därmed kan de gå vilse genom att utlämna en skyldighet som Allah har uppenbarat. Ja! Jag bekräftar att straffet av Stening ska utfärdas på honom som begår olagligt samlag, om han redan är gift och om brottet bevisas genom vittnen eller graviditet eller bekännelse." Sufyan fortsatte, "Jag memorerade denna skildring på detta sätt." 'Umar fortsatte, "Allahs Apostel utfärdade utan tvekan straffet av Stening, och vi gjorde det efter honom."” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 8, Bok 82, Nummer 816)

”'Abdullah b. 'Abbas rapporterade att 'Umar b. Khattab satte sig på Allahs Budbärares (må fred vara över honom) predikostol och sa: Sannerligen, Allah sände Muhammed (må fred vara över honom) med sanning och Han sände ner Boken (Koranen) med honom. Och steningsversen ingick i vad som sändes ner till honom. Vi läste den, bevarade den i våra minnen och förstod den. Allahs Budbärare (må fred vara över honom) utfärdade straffet av stening till döds (gällande gifta äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor) och, efter honom, har vi också utfärdad straffet av stening, jag fruktar att vid en förfallen tid, kommer folket (att ha glömt det) och måtte säga: Vi hittar inte straffet av stening i Allahs Bok, och därför kommer därför att gå vilse genom att överge en skyldighet som har fastställs av Allah. Stening är en skyldighet som har föreskrivits i Allahs Bok för gifta män och kvinnor som begår äktenskapsbrott när bevis har etablerats, eller vid graviditet, eller vid bekännelse. [vår översättning] (Sahih Muslim, Bok 017, Nummer 4194)”

”Ismail ibn Jaffar rapporterade från Al-Mobarak Binfadalat från Asem ibn Abi Al-nojod från Zirr ibn Habsah som rapporterade: Ubayy ibn Ka’b sade till mig: Hur stor är Surat Al-Ahzab? Jag svarade: Sjuttiotvå verser eller sjuttiotre verser. Han sa: Den brukade vara lika stor som Surat Al-Baqara och i den reciterade vi steningsversen. Jag sade: Och vad är steningsversen? Han svarade: Om en gift man och en gift kvinna begår otukt, stena de i enlighet med Allahs perfekta straff, och Allah är Allsmäktig och Vis.” [vår översättning från arabiskan] (Jalal ad-Din as-Suyuti, Al-Itqan fii Ulum al-Qur’an, volym 2, sida 66)