Hur kan Jesus vara Gud när Gamla Testamentet säger att Gud inte är Människa?

Här följer verser som indikerar på att Gud inte är människa:

4 Mos 23:19
Gud är ingen människa, han ljuger inte, han är ingen dödlig, som ändrar sig. Vad han sagt, det gör han, vad han lovat, håller han. (Bibeln 2000)

1 Sam 15:29
Och han som är Israels ära ljuger icke och ångrar intet, ty han är inte en människa, en som kan ångra sig. (Bibeln 2000)

Hos 11:9
Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp, jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim, ty jag är Gud och inte människa, den Helige mitt ibland er. Jag kommer inte med skräck. (Bibeln 2000)

Ovannämnda verser säger inte att Gud inte kan bli människa. Utan verserna i sin kontext betyder att Gud inte är en människa i den bemärkelsen att Han inte syndar och ljuger. Om vi skulle säga att Gud inte kan bli människa då begränsar vi Gud, eller hur? Faktum är att Gamla Testamentet på många platser säger att Gud manifesterar Sig i köttet:

1 Mos 18:1-33
Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. "Herre", sade han, "visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni lägga er och vila under ett träd, så tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter, nu när ni ändå har kommit vägen förbi." De svarade: "Ja, gör det!" Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: "Fort, tag tre mått av det bästa mjölet och baka bröd." Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att anrätta den. Han tog tjockmjölk och sötmjölk och kalven som han låtit anrätta och satte fram åt dem. Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt. Sedan frågade de honom: "Var är Sara, din hustru? " Abraham svarade: "Inne i tältet." Då sade han: "Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då skall din hustru Sara ha en son." Detta hörde Sara, där hon stod i tältöppningen bakom honom. Nu var både Abraham och Sara mycket gamla och Sara var inte längre i fruktsam ålder. Därför log Sara för sig själv och tänkte: "Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?" Då sade Herren till Abraham: "Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? Finns det någonting som är omöjligt för Herren? Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då har Sara en son." Sara blev rädd och sade: "Jag log inte." Men Herren sade: Jo, visst log du." Männen bröt upp och såg nu ner över Sodom. Abraham följde dem ett stycke på väg. Herren tänkte: "Varför skulle jag dölja för Abraham vad jag ämnar göra? Abraham skall ju bli ett stort och mäktigt folk, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som han har fått. Ja, jag har utvalt honom för att hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovat Abraham." Och Herren sade: "Klagoropet från Sodom och Gomorra är starkt, och deras synd är mycket svår. Jag går ner och ser efter om de verkligen har handlat så illa som det verkar av klagoropet från staden, det rop som har trängt fram till mig. Om det inte är så, måste jag få veta det." Männen gick vidare mot Sodom. MEN ABRAHAM STOD KVAR INFÖR HERREN. Och Abraham vände sig till Herren och sade: "Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige? Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Skall du då verkligen förinta den i stället för att skona den för de femtio rättfärdigas skull som bor där? Så kan du inte göra, döda den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på samma sätt som den orättfärdige. Så kan du inte göra! Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt?" Herren sade: "Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden." Abraham fortsatte: "Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull?" Herren svarade: "Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den." Ännu en gång tog Abraham till orda: "Kanske finns där fyrtio?" Herren sade: "Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull." Abraham sade: "Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?" Herren svarade: "Om jag finner trettio, skall jag inte göra det." Då sade Abraham: "Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo?" Herren svarade: "Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull." Abraham fortsatte: "Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista gång, men kanske finns där tio?" Herren svarade: "Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull." När Herren hade talat med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem. (Bibeln 2000)

I detta kapitel kan vi klart och tydligt identifiera att Herren Gud var en av de tre männen som gästade Abraham. Notera igen följande verser där en av männen säger att Han utvalde Abraham:

1 Mos 18:17-19
Herren tänkte: "Varför skulle jag dölja för Abraham vad jag ämnar göra? Abraham skall ju bli ett stort och mäktigt folk, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som han har fått. Ja, jag har utvalt honom för att hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovat Abraham."

Följande text säger att det var Gud som utvalde Abraham:

1 Mos 12:1-2
Herren sade till Abram: Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar.

Även Hesekiel ser Gud i en mänsklig gestalt:

Hes 1:26-28; 2:1-10
Och däruppe syntes något som liknade safir. Det såg ut som en tron. Och högst uppe, på det som såg ut som en tron, syntes något som tycktes ha MÄNSKLIG gestalt. Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag att det glimmade som av vitt guld, det liknade en eldkrans, och från det som föreföll vara hans höfter och neråt såg jag något som liknade eld. Han var omstrålad av ljus. Och som bågen bland molnen en regnvädersdag var det ljus som omstrålade honom. Så tedde sig anblicken av Herrens härlighet. När jag såg detta föll jag ner med ansiktet mot marken. Och jag hörde någon tala. "Människa", sade han, "res dig upp! Jag vill tala med dig." Medan han talade fylldes jag av en andekraft som reste mig upp. Och jag hörde den som talade till mig. "Människa", sade han, "jag sänder dig till israeliterna, de trotsiga som trotsar min vilja. Både de och deras fäder har varit upproriska mot mig till den dag som i dag är. Till dessa människor med fräck uppsyn och hårt hjärta sänder jag dig. De är ett motsträvigt folk, men vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: SÅ SÄGER HERREN GUD. De kommer att inse att en profet har varit hos dem. Människa! Var inte rädd för dem och bli inte skrämd av vad de säger, även om nässlor och törnen omger dig och du bor bland skorpioner. Bli inte skrämd av vad de säger och var inte rädd för dem. De är ju ett motsträvigt folk. Men vare sig de lyssnar eller inte skall du framföra mina ord till dem. De är ju ett motsträvigt folk. Människa! Lyssna till vad jag har att säga dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig." Jag såg en hand sträckas fram mot mig, och handen höll en bokrulle. Han rullade upp den, och jag såg att den var fullskriven på både framsidan och baksidan. Det som stod skrivet där var klagan, suckar och jämmer. (Bibeln 2000)

Profeten Jesaja skriver vidare att Gud ska uppenbaras så att människor ser Honom. Profeten Jesaja säger även att detta kommer att ske strax efter att en röst har ropat i öknen och banat vägen för Gud:

Jes 40:3-5
En röst ropar: Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken FÖR VÅR GUD! Alla dalar skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark skall jämnas och branter bli till slätt. Herrens härlighet skall uppenbaras, och alla människor skall se det. Herren har talat. (Bibeln 2000)

I Nya Testamentet läser vi att det var Johannes Döparen som ropade i öknen och det var om Herren Jesus han ropade:

Joh 1:19-23
Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: "Vem är du?" Han bekände och förnekade inte, han bekände: "Jag är inte Messias." De frågade: "Vad är du då? Är du Elia?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." "Är du Profeten?" "Nej", svarade han. Då sade de: "Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?" Han sade: "Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren, som profeten Jesaja har sagt." (Bibeln 2000)

Och se även:

Matt 3:1-3
Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken och förkunnade: "Omvänd er. Himmelriket är nära." Det är om honom det heter hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. (Bibeln 2000)

Skriften förklarar vidare att Herren Jesus är Gud i köttet:

Joh 1:1, 14
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud… Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. (Bibeln 2000)

1 Tim 3:16
Och erkänt stor är vår religions hemlighet: Han uppenbarades som jordisk varelse, rättfärdigades som andlig, skådades av änglarna, förkunnades bland hedningarna, vann tro i världen och togs upp i härligheten. (Bibeln 2000)

Team Sverige,
Kontakta oss